Idag har våran 5åring tränat på siffror och gjort ett eget spel med hjälp av

mumintroll och klockan, ganska imponerande.

Jag och lillebror har plockat fram kläder i str 92 och

storasyster springer runt i sin egen värld och leker som vanligt.

Hon fick hela familjen involverad i hennes djurlek tidigare idag

och nu har maken snart städat fint i köket.
Detta är bara början på dagen och pappis är ledig så det verkar lovande!

Vällingungar i heldräktspyjamas är bland det gulligaste som finns!

Nu har jag en i min famn, så stillsamt drickandes, myser in i mina armar

och mammahjärtat är varmt.

Blickarna och de små leendena man kan få från ens egna barn

innan de kan uttrycka sin kärlek i tal, det är oslagbart.

Så tacksam att få vara mamma!!

Vilken ovanlig känsla..

Nu är huset alldeles tyst och tomt, man kan höra elementen droppa och suset ifrån datorn.
Efter en mysig gudstjänst med julspel, har mormor och morfar hämtat barnen till julmarknad.

Alla 3 är borta och maken på jobbet..  det är alldeles tyst. Vad gör man då?

Är det nu man är effektiv och städar eller är det nu man passar på att vila kanske?
Sån tur är, för mej, är det bara en halvtimme kvar, jag som inte är särskilt förtjust i att vara ensam.

För mej bär det snart av till ljusparty hos en kär vän...

tänkte känna mej lite vuxen, stillsam och anonym för ovanlighetens skull,

dricka te'et hett , krypa upp i ett soffhörn, iakta de levande ljusen och lyssna på andras samtal.

Några timmar av återhämtning, och så blir goset med småttingarna extra mysigt ikväll.
Saknar dem redan :)

Idag vill jag bara gratta min älskade storasyster som är min nära vän och mitt stora föredöme.

Med de visaste livsvärderingar och det modigaste och största hjärta

vill jag hylla henne som offrar sin bekvämlighet, sitt hem, sin trygghet, sitt språk, sitt land och närheten till familj och vänner för att flytta till andra sidan jorden och bygga församlingar med sin man.
För att hjälpa och finnas där för så många Indier och Nepaleser, det är helt otroligt

Grattis på 31årsdagen storasyster!!

Varför måste vi sätta sådana höga krav på oss själva som föräldrar?
Vi ska ta hand om våra barn, uppfostra dem väl, visa upp ett bra föräldraskap, ge barnen frihet och lära dem leva hälsosamt, barnen måste vara välklädda och ha det andra barn har, gå på sina aktiviteter, pottatränas tidigt och så kan vi gå vidare länge.
Sen har vi dessutom hemmet, hemmet som måste vara tipptopp, städat och gärna modernt eller renoverat i vår egen smak, den duktiga kocken vi måste vara varje dag och träningen som ska hinnas med och så måste vi upprätthålla vårt eget sociala liv, för att inte tala om förhållandet till vår respektive.
Samtidigt ska vi upprätthålla en till del i livet, den där vi tjänar pengar, håller upp fasaden, klättrar och gör karriär.

Och på julfesten, i kyrkan eller när vi lämnar av barnen och någon frågar hur vi har det, så är allt bara bra. Bra, ja kanske det, men ALLT?
VARFÖR? Vem har sagt att vi måste hålla denna standard? Vem har egentligen sagt att livet måste se ut så här även när vi fått barn? Barnen är ett nytt kapitel i våra liv.
När barnen föds kan väl det övriga livet få sättas lite på paus!?
Är inte barnen det viktigaste då? De som är så små, en så kort tid. De som behöver oss, ser upp till oss och lär av oss.
Då kanske det är dags att lägga vissa saker åt sidan ett tag och andra saker kanske vi bara måste justera om eller dra ner på, sänka ribban eller lägga på hyllan.

Jag vill inte dra in mina barn i ett liv som bara handlar om perfektion eller att vara som alla andra och jag vill absolut inte dra in dem i denna otroliga stress.

Idag tänkte jag framförallt på hemmet. Och det har snurrat runt i min hjärna länge nu.
Måste man städa varje dag? Borde jag verkligen tjata på barnen mer än 7 gånger om dagen att de ska städa upp efter sej och varför lyckas vi aldrig få det helt fint, ens till helgen.
Jag kan städa i flera timmar, och knappt se någon skillnad känns det som. Och det blir ju sällan effektivt heller, med barnen springandes runt benen, någon som börjar leka med det jag just städat bort, ettåringen som river ner klädhögarna jag vikt eller någon som behöver torkas på toan. Sen var det dags för mat, laga, äta och diska i bästa fall.

Som en vän uttryckte det idag, när vi satt på öppna förskolan och pratade om hur mycket tid vi la ner på att vara med barnen, leka med dem, och hur mycket vi la ner på städning i hemmet.
 Det måste få vara kaos ibland, på flera områden i livet…
Nu är det barnens tur. Mitt mål är att ägna mer kvalitetstid med barnen, se dem och lyssna, vara med i deras värld och när gesterna kommer, ja då får vi (som en annan erfaren mor sa) skjuta undan tidningarna från ett soffhörn och ge plats. Kanske känner de sej t.o.m mer hemma då!?

Dagen börjar med frukost, pyssel och luciamys med hela familjen på Öppnaförskolan.

Solen strålar och barnen är goa. En perfekt fredag!

Storebror och lillebror ritar en teckning tillsammans. E är väldigt inne i lim o klistrande

En bloggares start

här tar fart

när barnen krypit i säng

och maken sjunger sin StarWars-refreng

Hemmamamma på heltid, vad tiden går

nu har jag varit hemma, i över 5år

3 små skruttar, som livar upp var dag

stök o bråk och lek o mys, och lycklig, det är jag

/JB

I lövkojan 2, som egentligen bara är en vanlig enplansvilla i vit puts,
bor en snäppet mindre vanlig familj, men så konstiga är vi nog inte.
Här inne hittar du 3 små mysiga barn i åldrarna 5år, 4år och 17mån
De är resultatet av 2 människor som fann varandra för snart 13 år sedan!
Vi är Mamma 29 och Pappa 32