Fördelen med att jobba hemifrån

Jag har inte haft så mycket tid här på sistone,
har lagt mycket tid på familj, utflykter och hemmafix

Men idag bloggar jag på min arbetstid, med godkännande från chefen :)
alla behöver vi ju lite uppmuntran i denna vardag, jag hoppas jag kan komma med en del av den.

Vädret gör det bara enklare och enklare för oss att göra utflykter,

med eller utan barn, spendera några timmar i skogen eller en park

och kanske få glömma allt vad omvärlden säger. Slappna av.

Jag har knappt kollat nyheterna på över en vecka,

litar på att min man uppdaterar mig om det kommer nått nytt.

Jag tycker det är viktigt att följa restriktionerna,

framförallt i respekt för andra.

Men vi behöver också ta tid att rensa hjärnan och släppa det.

Då tror jag frisk luft och sol är vår vän.

Men jag är tacksam att den här tiden ger oss nya möjligheter.

Jag vet att vissa har det tuffare än jag kan föreställa mig

och jag hoppas och ber för en snabb förändring för dem,
men jag ser också vad gott det gör för många.

Många av oss får mer tid med våra nära och kära,

vi kanske tänker efter och märker vilka som betyder mest för oss.

Vi ringer våra föräldrar, hjälper och får kontakt med våra grannar,

eller så får vi ta emot hjälp och vi lär oss att vi behöver varandra.

Vi har en chans att stanna upp, tänka efter:

Vad är värdefullt för mig?

Varför gör jag detta och varför inte det?

Är det verkligen nödvändigt att planera och boka upp all tid?

Är det nödvändigt att göra alla resor jag gör?

Vad mår vi bra av? Utan att ta in den egoistiska sidan.

Vad gör mig glad så jag kan vara en bra mamma, fru, syster, vän, osv.

Vad kan jag göra så mina medmänniskor mår bra och vad mår vår värld bra av?

Måste allt verkligen se ut som det gör idag, ja eller för några månader sen?
Finns det några saker vi inte borde börja med igen,

efter att vi fått hjälp att sätta detta på paus?

Jag spenderar också mer tid i bön och läser bibeln.
Jag finner mitt hopp och min styrka i Gud,

för där finns kärleken, där finns sanningen och där är vägen.

Jag önskar all välsignelse åt er alla där ute (eller inne).

Tro och hoppas på bättre tider!

Men gör det bästa av tiden du har här och nu!

Med fönstret på glänt, 

släpper in vårluften och fågelsången

Solen tränger sig in i köket. 

Jobbar hemifrån. 

Försöker komma på olika saker för 4åringen att hitta på. 

Först ut och cykla i trädgården, sen mata kaninerna. 

Nu får han äntligen titta på fixarna och jag ska få mitt
jobb att fungera via webben istället för på plats i kyrkan. 

En hoppfull dag full av vårens tecken! 

Aktiviteter stänger ner, gränser stängs,

möjligheter stängs, liv lämnar

Men nytt liv föds fortfarande bakom stängda dörrar 

Nytt liv överallt i naturen

Låt oss öppna det vi kan! 

Öppna våra fönster

Öppna våra famnar för våra barn

Öppna våra sinnen, öppna våra hjärtan

Öppna våra öron, öppna upp för generositet

Idag är hoppets dag

Dagen att öppna det någon annan aldrig kan stänga

Idag vill jag uppmuntra er extra att gå ut! 

Klä er efter väder! Här är det just nu soligt och vackert, 

Men kallt. Jag ångrar mig aldrig när jag dragit på mig mina termobyxor, det är inte bara barnen som ska ha det skönt där ute! 

Släng ihop en lätt lunch eller mellis så kan ni vara ute länge. Gå lite längre, så det inte blir allt för lätt att ge upp och gå hem. Du behöver inte gå till en lekpark.

Skogen blir oftast trevligare i längden. 

Här ute har jag öron och tålamod så det räcker till en hel armé! Maten smakar godare och hjärnan får vila!

Tips att hitta på utomhus:

Upptäck och utforska: skog, vatten, klippor, solnedgångar

Lyssna efter fåglar

Leta efter insekter

Räkna hur många grässtrån ni orkar plocka

Tävla från stolpe till stolpe

I skog och mark :

Upptäck olika mossor

Lär er lövsorterna

Inspektera en stubbe

Ha kottkrig

Bygg en koja

Gissa hur många meter träden är

Du kanske t.o.m kan tända en brasa! 

Vi är fortfarande fria att gå ut i naturen, det är inte alla som är längre. Utnyttja naturen och utmana din fantasi! 

Det är verkligen inte alltid lätt att tvingas vara hemma med sitt/sina barn en längre period,
utan aktiviteter eller att träffa släkt och vänner.
Alla har vi väl varit med om det någon gång.
Vissa har barn som klättrar på väggarna, andra föräldrar klättrar själva.
Barnen börjar bråka, du tappar tålamodet eller börjar bli deppig.

Själv är jag den som älskar det till en början, barnen är lugna, jag kan sova ut, dricka te, gå i morgonrock, titta på barnen när de leker. Men efter några dagar (eller timmar) börjar barnen tjata och jag blir lite deppig och allt blir tungt. Då vet jag att jag måste strukturera upp vardagen!

Jag hoppas att mina ideér för att strukturera upp även kan hjälpa er där hemma!

Tänk på att allt detta bara är tips från mig. Självklart gör alla precis som de vill.
Men för dig som verkligen behöver hjälp med att strukturera upp
kanske jag ändå använder ord som "du ska, eller får inte" 😊

Några nyttiga saker att tänka på i början av dagen,
för att den inte ska bli lika tung och deppig.
Detta gör i alla fall tydlig skillnad för mig:

1 Fortsätt ställa väckarklockan, snooza bara ett par gånger.  
2 Klä på dig riktiga kläder när du kliver upp, sovmorgon och morgonrocken får du ta på helgerna.
3 Gör skillnad på helg och vardag.

4 Ät frukost tillsammans och prata om drömmar, dela hoppfulla, glada tankar.
5 Sitt kvar med en kopp te en stund om barnen lämnar bordet nöjda.
6 Ta hand om disken innan du går vidare.

7 Gå ut tidigt medan det fortfarande är ljust, på vardagen kan ni ha en viss tid som ni alltid går ut.
8 Spara (den eventuella) filmen/tvn till senare på eftermiddagen.
9 Planera och förbered maten innan ni blir för hungriga.

Detta var de tips jag ville dela med mig av idag.
För vissa är detta självklart, men inte för alla.
Jag kommer säkerligen lägga upp mina tips eller uppmuntran på olika sätt framöver,
ta med dig det som passar er <3

Han som glider på moln, Han är inte den som nöjer sig

Tänk, Han nöjde sig inte med att bara skapa oss, lika sig, vackra och unika,
med en egen förmåga att skapa, med våra händer och med våra läppar.
Nej Han var inte nöjd, för vi skapade en distans, en distans i relationen som Gud inte ville ha.

Han nöjde sig inte heller, ”bara” med att skicka sin egen son för att växa upp som oss,
mitt ibland oss, uppleva de stadier vi människor är med om genom livet.
För att sen ta ALLT vårt tunga bagage och våra felsteg på sig. Och dö för oss!
Jesus Kristus, Han kom med nåd, nåd och förlåtelse.

Men nej Han kunde inte nöja sig med bara det. Han ville inte nöja sig med det.
Utan Jesus uppstår, från de döda. Visar sig för många, samlar sina vänner.
Ber dem berätta om Honom, men inte bara för att bli upphöjd,
utan för att inte någon ska behöva gå miste om Guds kärlek, nåd och förlåtelse
och det fantastiska som Han förbereder för oss i sitt perfekta rike!

Men Han nöjer sig inte där heller.
För när Jesus äntligen är redo att glida upp på ett moln, upp till Gud fadern.
Kristi himmelsfärd.
Då, då berättar Han, genom Jesus, att Han kommer skicka en annan hjälpare,
som alltid ska vara hos oss. Guds egen ande.

Han vill bo i oss, Han nöjer sig inte med att bara möta oss i kyrkan.
Han vill ha en egen relation, med var och en av oss.
Han nöjer sig inte med religion, det här handlar om relation!

Men Han nöjer sig inte här heller, där vi står idag, nej nej.
En dag, så kommer Jesus tillbaka, så som han åkte upp. För att vi, vi som vill,
ska få vara tillsammans med Gud i all evighet! DET är vad Han vill.

Det kallar jag en stor Gud!
Inte stor för att Han kan hålla jordklotet i sin hand,
utan stor för att Han, på grund av sin kärlek, går igenom allt, för DIG,
för att Han älskar dig!
Inte för att du ber dina böner, går till kyrkan eller gör goda gärningar NEJ.
För att du är du! Han älskar dig precis som du är!

Trots! 

Känner du igen 1,5åringen som plötsligt inte vill göra som du vill

och bara lägger sej ner på mage och skriker allt vad en orkar,

sparkar och flaxar med armarna. 

Eller 3åringen som stannar upp och tittar på dej när du säger ifrån på skarpen

och sen bara flinar åt dej och springer iväg och fortsätter med sina dumheter. 

Eller 6åringen som bara ignorerar dej eller skriker

Dumma mamma, dumma pappa! hela måltiden. 

Ja, det är väl bara början på all trots vi kan gå igenom under vårt föräldraskap. 

Trots är något vi inte är så medvetna om när vi själva är i det.

Sen blir vi äldre och trots är något som hör till en annan värld.

Men när vi blir föräldrar och bebis blir barn,

då är trotsen ofta oerhört central, omtalad och verklig. 

Men trotsen är ju något vi behöver gå igenom

för att lära, testa, utforska och utvecklas.

Vissa bara lite, andra barn otroligt mycket. Men det är gott. 

Vi som föräldrar behöver bara lära oss det,

och sen lära oss att ta våra trotsiga barn på rätt sätt. Det är det trixiga.  

Att prata om våra barn, högt inför andra, om att hon är så jobbig nu,

eller han är så skrikig, hon bara säger emot eller t.o.m

-Ja du är ju inget bra på att lyssna, eller hur!? 

Det tror jag påverkar barnen mer negativt än vi förstår.

Vi sår in i dem hurdana de är, och de tror att -Sådan är jag, jag kan inte bättre.

Vi behöver satsa på att så in goda ord och uppmuntran. 

Efter en tillsägelse, en negativ kommentar, behöver man ge 5 positiva,

säga 5 uppmuntrande sakar, 5 komplimanger innan man är där

med ett nej. gör inte så, igen. 

Vi som föräldrar kan välja att möta trotsen med spänning!

över hur just mitt barn, denna lilla individ kommer utvecklas

och se det som en utmaning och ett tillfälle för dej och ditt barn

att komma varandra närmare... 

Det är roligt och bra för barnen att få aktivera sej och upptäcka världen,

men ibland kan det nog bli för mycket, vi får inte glömma att

även våra barn behöver vila, lugn och ro och tid att bara vara.

Vår veckan började med ett besök hos kusinerna i Katrineholm,
lämnar hemmet efter frukost, hemma igen till läggning.
Hon med hennes 2 småtjejer och en i magen och jag med mina 3,

gick vi inte obemärkta genom stan, det var en mysig dag.

Igår tog jag 4åringen ut på första riktiga cykellektionen efter vi lämnat storebror

på skolan. Men det var besvärligt att försöka lära henne cykla samtidigt som 

2åringen springer efter och skriker, så det slutade med att vi matade änderna i ån,

och det var ju inte så dumt det heller.

Sedan hem och äta mellis när vi hämtat storebror,

fortsättningsvis rensa och städa gästrummet i källaren tillsammans

med min storasyster som flyttar tillbaka hem till Indien idag.

Efter maten lämnar jag och de 2 yngsta, pappa och storebror hemma

för att cykla till Es kör, sitta och pusta ut på soffan i 30min.

Sedan cykla hem, tvätta, leka och äta kvällsmat.
Avslutar dagen med att fylla en diskmaskin efter barnen är lagda,

och innan jag kryper ner med min make i soffan.

Ja vissa dagar hinner man med mycket mer än man gör andra dagar.

Idag är det städa som gäller och så iväg med dottern på gymnastik

till kvällen.

Reflektionen jag gör när jag skriver detta är att

Jag kan tycka att många föräldrar idag sätter sina barn på för mycket aktiviteter.

Det blir stressigt för föräldrarna och framförallt leder man in sina barn i en

stressad vardag alldeles för tidigt.

Nu lät det ju som att vi hade en hel del aktiviteter själva.

Men 4 åringen får ha 2 aktiviteter från och med idag,

men då är hon ju "hemma" de andra dagarna, eller på öppen förskola

tillsammans med förälder, ett par timmar ca 2 dar i veckan, så det känns rätt lagom.

6åringen som går förskoleklass till 11.15 om dagarna har bara en aktivitet,

men han skulle nog också kunna ha 2 sålänge han går så korta dagar.

Annars tror jag att barn behöver ha mycket mer lugna dagar än

vad som är vanligt idag, få vara hemma och känna att idag får jag bara vara,

inte behöva tänka på att snart händer det och sen ska jag dit.

Det kan vara nyttigt att ha tråkigt och tvingas använda sin egen fantasi ibland.

Och deras hjärnor proppas med så väldigt mycket nytt varje dag,

så jag tror de behöver extra mycket vila och tid åt ingenting.

Hemmabarn kan!

Jag kan inte låta bli att bli ledsen när jag hör om de föräldrar som tror
att barnen missar att lära sej viktiga saker om de inte går på förskola.

Självklart får barnen lära sej saker på förskola och det kan finnas

jättebra utbildade pedagoger och det kan vara helt ofarligt, det kan vara lärorikt, ja.

MEN jag har jobbat på förskola och så överdrivet lär sej inte barnen ändå,

visst lär de sej mycket i jämförelse med de barn som bara får sitta fast

i en barnstol framför pingu hela dagarna, men inte i jämförelse med de barn

som får leva en vanlig sund vardag hemma med sin normalt fungerande

mamma eller pappa som tar med sina barn i det de gör.

Min erfarenhet när jag sett ett hemmabarn och ett förskolebarn

så är oftast hemmabarnet mer välfostrat, trevlig och respektfull

och ofta mer kunnig än det busiga barnet som lämnats på förskola alla dagar i veckan.

Men detta är självklart individuellt!

Det beror på barnets personlighet, det beror på förälderns sätt mot barnet

och det beror på förskola.

Men det går absolut inte att säga att barn i förskola lär sej mer än hemmabarn. Onej!

Jag har sett många föräldrar som anstränger sej väldigt mycket för

att deras hemmabarn ska vara kunniga, och dessa (vissa specifika)

barn kan långt långt mer än jag någonsin sett ett förskolebarn kunna.

(Och jag har jobbat på 2 olika förskolor och känner många andra barn utöver det.)

Om du  upplever att barnet på förskola lärt sej något som ditt barn hemma

inte lärt sej så tar de säkerligen ikapp det i förskoleklassen.
När vår äldsta son skulle börja förskoleklass nu i höst så frågade vi lärarna

om vad han behövde kunna.

De svarade
- Nej han behöver bara kunna sitta still och lyssna!

De sa dessutom att det är bara tråkigt med de barn

som kan mycket för då har fröknarna inget att lära dem.

Och då anser jag dessutom att barnen själva får det tråkigt i skolan,

om de bara pratar om sånt som hen redan kan.

När jag är hemma med mina barn så innebär det förstås inte bara att sitta hemma, bokstavligen. Självklart måste vi hitta på grejer och jag engagerar dem i vardagen.

Vi har satsat en del på att gå till Öppna förskolans sångstund,

bibliotekets sagostund o liknande tillfällen där det krävs av barnen

att sitta stilla och lyssna och vara med, för den biten kan va svår att få med hemma.

Lära dem att inta vara helt främmande till en ”klasssituation”

där man lyssnar på en annan vuxen än sina föräldrar.
Det kan vara nyttigt inför skolgång tror jag.

Annars handlar det ju om att barnen får vara med mej

när jag lagar mat, inte alltid, men oftast när de vill.
Då lär de sej räkna när jag räknar högt när vi måttar och häller upp köttbullar, t.ex
De lär sej färgerna när jag säger, titta en GUL boll, en röd kloss.
De lär sej nya ord när vi läser böcker och
de lär sej prata när jag säger allt jag gör, som

–Nu stoppar i in armen och sen in med den lilla foten i byxan och där kommer tårna ut, tittut!
De lär sej i hemmet att man hjälps åt,

tar hand om varandra och lyssnar på varandra,
de lär sej att bråka, bli sams och dela med sej med sina syskon,

kompisar som är hemma, kusiner, i kyrkan eller på öppna förskolan.
De lär sej av att göra det vi gör och att hjälpa till med vardagssysslor.
Det räcker, definitivt!

Former, alfabetet och addition, det kommer i skolan sen.
Vi behöver inte stressa upp deras små hjärnor i onödan.

Det är tillräckligt att lära sej det som livet lär de första åren.

Sen skadar det förstås inte att ta vara på nyfikenheten och

försöka lära dem det lilla extra när de har intresset, det är väl jättebra,

men DET är inget en outbildad hemmaförälder inte klarar av.  

Om DU VILL så kan du!!

Det är ändå ni som satt era barn till världen,

det är väl fantastiskt om vi också kan ta hand om dem då.

Självklart vet jag att det finns undantag och jag klandrar ingen.

Jag vill bara att du som förälder ska tro lite mer på dej själv!

Och jag skriver till er som vill vara hemma med era barn

och är villiga att kämpa för det.

Lycka till alla föräldrar!!