Senaste inläggen

Av Johanna - 14 februari 2017 20:30

Kärleken övervinner allt!

 

Jag har många hjärtan, många i min närhet som jag älskar och ger en extra tanke en dag som denna.

Jag och barnen var hemma med en hjärtkladdkaka hos en kär vän idag och hennes barn.

Jag tänker på min syster och svåger som bor på andra sidan jordklotet, som jag saknar så.

Mitt hjärta fylls också med de som inte har någon idag, framförallt de ensamma barnen.

Men de som får mest av min uppmärksamhet och kärlek idag, likt alla andra dagar,

det är mina fantastiska 3 barn som varit så fixiga, pussiga, hemlighetsfulla och omtänksamma idag.

Men huvudpersonen en dag som denna, han som fångade mitt hjärta för snart 13 år sedan,

det är min älskade make B.

 

Den här dikten är till dej älskling

 

Hela livet har jag lovat

All min kärlek vill jag ge

Dig min älskling, jag behöver

Om jag framtiden ska se

 

I din famn där hör jag hemma

Dina ord betyder mest

När du ser mig bultar hjärtat

Är du nära mår jag bäst

/JB

 

Av Johanna - 13 februari 2017 22:21

Mitt hjärta har alltid vetat det.

För flera år sedan fick jag med egna ögon se det.

På senare år har jag läst det.

Många gånger har jag hört det.

I dagarna har jag erfarit det.

 

Våra barn hör inte hemma på förskolan, de hör hemma hos oss!

Förskolan klarar inte av att ge våra barn det de mest behöver de första åren,

hur bra förskolan och personalen än är.

 

Jag har varit där, i förskolan. Det finns jättebra förskolor med jättefina utbildade förskollärare som älskar barnen och gör sitt bästa, men det hjälper inte.

Barnen är nästan alltid för många och personalen för få. Din lilla 1 eller 2åring kan omöjligt få den närhet, uppmärksamhet eller tillsyn som hen behöver För en god utveckling.

För den lilla individen behöver en, eller få, anknytningspersoner som har tid att ge henne/honom den relation och en mängd med tid och närhet som inte kan hittas på en förskola.

Ingen kan hålla koll på din lille pojk och hans våldsamma kompis varje minut och vara där när det händer. Personalen kanske missar de som står bakom huskanten, hon som sitter i ett hörn utan vantar eller han som ropat från toan så länge.

Ingen hinner lyssna på alla barnens åsikter och känslor och agera därefter.

 

Forskning säger att de små barnen får en negativ påverkan av att finnas i de stora barngrupperna. Att de inte får det samspelet som det lilla barnet behöver till en vuxen de första viktiga åren och detta påverkar deras utveckling negativt och visar sej sedan i självförtroende och samspel med andra framöver.

Detta skapar oro.


Alla de förskollärare jag pratat med och så många som jag hört och läst om är med på detta,

att det förstås vore bättre för barnen att få vara hemma och att de flesta barnen på förskolan är alldeles för små och är där alldeles för långa dagar. Förskolläraren tycker detta, men vågar sällan säga det till föräldern, i respekt kanske, man vill inte lägga sej i?

 

Barnpsykologer och lågstadielärare har själva uttryckt sej såhär:

Förskolan är inte till för barnen, den är till för föräldrarna. Det finns ingenting de lär sej på förskolan som de inte kan få hemma.

 

Och därmed vore det fantastiskt om alla kunde få hjälp med att tänka till en gång extra.

För våra barn!

Av Johanna - 12 februari 2017 08:24

Mannen är ledig och jag bakar scones till frukost

Minstingen står i kökssoffan vid fönstret och fågelskådar,

de andra två leker för fulla muggar, goa mot varndra.

Det nalkas kyrka, fina människor och god mat.

En bra dag vill jag tro

Av Johanna - 9 februari 2017 10:35

Jag vill vara hemma länge med mina barn, men hur gör man?

 

Den frågan har jag fått många gånger och jag önskar att jag hade ett enkelt svar som passade alla.

T.ex ja men då anmäler du dej bara som "hemma med barn" på kommunen så kommer du få en inkomst som motsvarar din tidigare lön och/eller er familjekonstelation mm.

Men så funkar det förstås inte.

Jag är väldigt tacksam över föräldrapenning och barnbidrag och de möjligheter och förmåner vi faktiskt har i Sverige.

Men mer än detta gör samhället mej besviken om och om igen.

Istället för att förlänga, förnya och lägga till bidrag så tas det bort och allt blir svårare för oss som själva vill ta hand om våra barn i vårt hem, lära dem och fostra dem i en trygg miljö och lugn takt och bygga upp starka trygga barn för framtiden ( som egentligen är ett mycket billigare alternativ för sammhället.)

Nej vi får inte ens finnas längre, inte officiellt, vi ska inte synas eller inspirera.

 

Varför?

 

Dagens samhälle och system skapar kanske starka, självständiga och framgångsrika individer.

Men det skapar inte trygga, självsäkra, och ödmjuka individer. 

Stressade, utbrända och psykiskt utmattade är de många. Och vilsna, ensamma och förvirrade står många i slutet.

Barnen förstörs, av alla miljoner intryck som kommer idag från alla möjliga håll, av de många olika människor som ska spela roller i deras liv som små och alla aktiviteter som måste ingå i våra scheman idag. Alla valmöjligheter och åsikter man ska ha och allt man måste uppnå allt tidigare i livet.

 

Jag tror på en start i livet där barnen har möjlighet att i egen takt få upptäcka världen. Där den människan som ser och hör barnet varje dag är den människan som kan säga:

Du är det värdefullaste jag har och jag vill göra allt för dej.

För det är jag och min man som känner våra barn sedan deras första andetag.  Det är vi som har lärt oss deras behov och signaler, vi känner bakgrunden och omständigheterna och kan agera efter ett moders eller faders hjärta.

 

Här hemma kan vi anpassa oss efter barnens behov och lära dem nya saker i en takt som passar dem. När något jobbigt händer är de i en trygg omgivning och behöver aldrig undra varför de är lämnade på denna plats med dessa människor och var är egentligen mamma och pappa? Vad var det nu igen, det där som var viktigare än att vara med mej?

 

Därför är jag glad och stolt över att vara en hemmamamma

och jag vill kämpa för det jag tror är bäst för mina barn.

Jag tror att Om man vill så kan man! Om du vill vara hemma med dina barn och i ditt hjärta tror att det är rätt så gäller det att se över livet och agera. Kämpa för det du tror på!

Leta efter omprioriteringar och uppoffringar ni kan göra och sätt att spara på. Tänk nytt och fundera på hur du skulle vilja ha det om du fick bestämma själv.

Jag vet att det finns undantag, det gör det alltid. Men jag vet också att det finns många som klarat det fast det först ser omöjligt ut.

Så jag hejar på dej som vill vara hemma med dina barn längre än normen!

Du kommer förmodligen aldrig ångra det!

Av Johanna - 1 februari 2017 18:29

I skogen kan man vara om tiden ska stå still

Hitta pinnar och trumma på isen, kan man göra om man vill

Barnen samlar kottar och mamma kastar långt

Sen kryper vi in bland träden, där det är lä och trångt

Ett kex i magen, en sagostund

Och rosröd är den lilla kinden, som är så mjuk och rund

/JB

Av Johanna - 31 januari 2017 13:07

En helg fylld av mysigheter och otrevligheter.

 

     

 

70årskalas för käraste svärfar! släkten är samlad och vi firar även lite försenad 4årsdag och lite julklappar :) Det är mysigt och vi är glada över att få träffa dem som bor lite längre bort.


Sen blir det fortsättning på den hemska och luriga magjukan som tar ett par offer i veckan

och ingen här hemma har aptit. Det blir billigt iaf :)

 

 

 

 

Nu är vi väl tillbaka in track snart hoppas jag  och vi har en hemmamysdag idag.

Det är stökigt och barnen ryker ihop titt som tätt, jag är slut och böjer mej för filmönskemål

Men emellanåt är det mysigt, syskonkärlek, sovande bebis och pyssel.

Av Johanna - 28 januari 2017 11:30

Nu har jag upplevt det, känslan att jobba en hel dag, ifrån mina barn.

Trots att barnen var hemma med sin pappa så kändes det så fel.

Inte att de var med sin pappa, det är ju toppen, men att vara borta från dem så stor del av dagen

och känslan att jag ska vara här och de vara där. Vi är ju en familj, vi borde vara tillsammans.

 

Vilket konstigt system man har hittat på, när den ena föräldern lämnar bort sina barn

på en förskola för att gå till en annan plats och jobba med någon annans barn

och de föräldrarna jobbar i sin tur någon annanstans. Så fånigt och dumt.

Om jag läser bok för en liten på jobbet kommer jag ju bara tänka på att jag hellre satt med

min egen i knät. Även om jag tycker det är jättemysigt att vara med andra barn också.

 

Nej, om ändå samhället var uppbyggt så att man kunde få betalt för det jobb man gör med

sina egna barn och kanske hjälpa några fler på traven, och att det var det vanliga, istället för att det vanliga är att man lämnar bort sina barn när de just lärt sej gå, för att man tror att man måste eller att det är så det ska vara.

Av Johanna - 23 januari 2017 17:53

Efter 47 halkningar (eller pajas-slängningar) på isiga stigar,

några stenar kastade i ån och ett samtal med änderna.

Efter att vi mätt bäckens ljup, vandrat långt för korta små ben,

druckit blåbärssoppa och berättat sagor under den stora sagogranen

och tittat på hur gatlyktorna fått ån att glittra i mörkret, så tror jag att 

våra 3 små gullungar kommer sova riktigt gott inatt.

 

Visst är det bäst att vara ute när solen strålar, men i eftermiddag fann vi charmen

att mysa i skogen efter mörkrets intrång :)

och när vi lämnade vagnen hemma upptäckte vi hur långt en 1,5 årings ben kan bära.

Nu är barnen nöjda och rosiga om kinderna och vi är glada för vad en vanlig dag tillsammans

kan bli till om man bara låter den.

Presentation


Hemmamamma till 3 barn med en älskling till make, det är jag och det är vi!
Här får du del av
vardagstankar från en småbarnsmamma.
Åsikter och tips, hjärtliga råd och kloka ord från en hemmamamma
och förhoppningsvis en del fina dikter.
Välkommen!!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2021
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards