Idag blir det träna på cykla för 4 och 5åringen,

efter morgonpärlningen med pappa.

Sedan laga köttfärsbiffar tillsammans 

Och så öppen förskola med vännerna på eftermiddagen.

Blir en go och solig dag!

När livet lättar

För att solen lyser

När livet lättar

För att kläderna blir mindre 

När livet lättar

För att marken torkar

Och allas humör går upp och utomhus lockar

Tänk vad solen kan göra, när den lockar fram ett leende

och barnen inte vill gå in 

Hela kroppen lättar, alla bekymmer blir mindre

När livet lättar

Då solen tränger in genom alla fönster

/JB

Jag blir så glad!

En äldre dam pratade med vår 5åring på apoteket igår.

Men du går på dagis va!? sa hon bland annat.

Nej! svarade sonen. De är hemma med mej eller pappan på heltid förklarade jag.

Hon blev så glad! Å vad bra! Det är det bästa ni kan göra! sa hon.

Så berättade hon: "Jag var hemma med mina barn i 13 år! Men jag hann jobba och göra karriär också!"

Massor av pepp och uppmuntran fick vi och jag blev så glad!

Tack Gud för sådana damer!

Sen är inte allting lätt!

När bilen, vår enda, går sönder och förmodligen inte är värd att lagas,

då kan människans hjärna frestas till tanken att visst vore det ekonomiskt enklare

att "bara" få in barnen på förskola så vi båda kan jobba och spara ihop till en bil.

Men det frestar aldrig hjärtat!

Det är fortfarande inte lätt att leva på en föräldrapenning och ett timvikariat med

några få timmar i veckan och en usel timpenning, som vi just börjat med.

Vissa skulle anse att möjligheten att stanna hemma inte fanns.

Men visst går det om vi vill. Vi vill, och vi tänker kämpa!

Heja benmuskler och frisk luft!

Och så blev det!

Vår älskade, vackra, godhjärtade lilla dotter som fyllde 4 år på julafton (förra året) har nu äntligen haft sitt efterlängtade prinsesskalas! Med underbara vänner, väldigt goa barn och en nöjd och glad tjej i fokus blev det en fin dag, en dag att minnas.

Såhär blev det tillslut. 

 DUKNINGEN! Anna och Elsa fick ondvikligt huvudrollerna i prinsesstemat.

 med återanvända chilisåsflaskor som tillbringare och hemmagjorda glasunderlägg. Min man och  dotter pärlade 12st, med Anna, Elsa och Olof, så alla säkert fick med en varsin hem.

FIKAT!

Bakverken blev fina och goda! Men så enkelt. Kladdkaka(muffins), kolakakor och chokladbollar är ju bland de snabbaste man kan slänga ihop. Barnen var med förstås.
Glasstårta! Köpt glass, köpta marängbottnar, bananmos, vaniljkräm, grädde, kolasås och massa vackert strössel på toppen (krossad daim på den andra tårtan) Mycket enkelt, mycket smaskigt!

AKTIVITETER!

Skattjakt! Barnen fick svara på några prinsessgåtor som Hur kom Rapunsels låtsasmamma upp i tornet? mm. Sedan fick de sätta ihop "pusslet" ovan, vilken figur hör ihop med vilken prinsessa. Efter det fick de ledtrådar till skattkistan som låg gömd i källaren, full med vackra små godispåsar.

Vi hade prinsessdans med alla disneys prinsesslåtar i vardagsrummet, dessa fina flickors favorit tror jag. 13st prinsessor, prinsar eller superhjältar hade vi här igår, och idag är barnen trötta.

Tack kära vänner som gjorde vår dag så mysig, och tack till er som kom med tips till prinsesskalas :)

Full förberedelse inför prinsesskalas idag!

Och så lite jobb på det. Jag blev inkallad 3 timmar idag. Perfekt om man ändå måste jobba.

Och så får man 3 söta småttingar och en snygging på armen när man kommer hem :)

Men sen har det bakats, godispåsarna har knutits och lagts i skattkistan, klänningen har plockats fram och frisyren har kollats upp. E ska vara Bell. Pojkarna vill också vara prinsessor.

Min man har lagt ner massor tid på att göra glasunderlägg till alla barn, i pärlor, tema Frost.

Han gör även en Captain America-hjälm och sköld till 5åringen för en maskerad på öppna förskolan imorgon. Han är pysslig och händig min man :)

Nu får vi hoppas att det blir lite sömn också, inför denna speckade helg.

Nu ändras allt! Nej inte allt förstås, det viktiga står kvar.
Det sköna hemmalivet fortsätter för barnen, men inte för mej.

Idag, 1Mars, går min man på pappaledigt, 11 mån. framåt!

Jag blir den som måste jobba in de där pengarna..

Jag älskar inte att jobba, jag föredrar att vara hemma med barnen, alla dagar.

Men när min man säger, att den här gången ska jag vara hemma med barnen ett år!

så vill jag bara stötta. Det är ju fantastiskt! Så mycket pappatid.
Barnen är lyckliga och exalterade.

Själv har jag timvikariat på förskola och fritids. Fin personal, några gamla vänner

omkring mej och så jättegoa barn, så det ska nog funka.

Det som är så fantastiskt med denna tid vi har framöver är att jag inte alls kommer

jobba lika mycket som min man gjort, så alltså: mycket mer tid med hela familjen.

Vi blir inte särskilt låsta, jag kan tacka nej om vi vill ge oss iväg på utflykter och vi har

VARJE helg och VARJE kväll tillsammans. Det är helt ofattbart och fantastiskt!

Till skillnad från varannan helg och 50/50 när min man kom hem efter läggning.

Så jag ser faktiskt fram emot det här, mer familjetid!!

Även om jag bävar för långa dagar från mina finingar.

Jag hoppas mer på veckor med 3 dagars jobb, 9-14. Nått sånt vore ultimat :)

Jag tackar ju bara nej om det blir för mycket.

Och sen får jag komma hem på heltid igen, så jag har det att längta till också.

På mina lediga dagar ska jag lägga tid på att organisera och göra grundfint i hemmet.

Sen ska jag skriva på min bok, kanske blir mer kontinuerlig här på bloggen

och sen ha extra mycket energi till mina egna fina barn.

Det tar emot att tänka på att jag ska jobba, lämna barnen. Men jag får påminna mej själv

om att barnen går det ingen större nöd på, visst kommer de sakna mej,

men de har ju sin trygghet, sitt hem och framförallt sin fantastiska pappa!

Jag och barnen har följt med mormorn och hälsat på gammelmorfarn, gammelmoster med familj och slutligen nu gammelmormorn. Det är en härlig känsla tycker jag, att vara tillsammans alla generationerna, 4st!

De yngsta är förtjusta i de äldsta och vise versa.

Denna härliga dag har gammelmormorn tagit barnen till ladugården och de fick se ett steg i mjölkproceduren från kossa till frukostbordet :)

Största delen av dagen har jag ägnat åt design, japp!

Tillsammans har vi alla 4 generationer satt ihop min mormors gamla vävstol.

Jag blev ombedd att välja ut några nystan och kombinera ihop färgerna och mönstret till

en matta till mej själv och vårt hem. En trasmatta! :)

Det var verkligen kul.

Det blev 2 till vårat hem och så tänkte jag överaska min syster med en jag tror hon kommer gilla.

Men det blir gammelmormorn som får jobba.

Tacksam för stor, kärleksfull släkt!

En fortsättning behövdes på mitt tidigare inlägg För våra barn! pga. reaktioner och jag vill förklara mej ytterligare. Försöker avsätta lite tid nu när de ”stora” leker nöjt och minstingen gungar på mina fötter.

Jag vill gärna uppmuntra med mina inlägg, men att alltid vara positiv vore kanske inte så ärligt heller. Läs gärna fler av mina inlägg och se helheten. Alla är vi olika, allt är inte svart och vitt, men ibland måste vi öppna ögonen och tänka efter vad vi gör och verkligen tycker.

Först och främst är jag ledsen om jag fått någon att må dåligt. Självklart vill jag inte skuldbelägga någon, men jag säger som i tidigare kommentarer kring detta på Facebook, så kanske samvetet vill säga något också. Så att vi inte bara låter livet rulla på utan att vi tänker efter.

Vi kan väl inte bara vara tysta när vi ser något som vi tycker är fel eller när vi lärt oss en sanning. Jag vill inte att någon ska tro att de inte har möjlighet till något bara pga. att något annat FÖRVÄNTAS av oss. Ibland kanske vi faktiskt måste bryta oss loss från förväntningarna, som en vän uttryckte det.

När jag skriver en sådan sak som jag uttryckte mej om i tidigare inlägg, det negativa för våra barn angående förskolan, så riktar jag mej inte först och främst till er som redan tagit ett beslut och är tillfreds.

Jag riktar mej till de som står inför beslutet idag och faktiskt har ett alternativ att vara hemma ett år till eller 2. De som undrar, de som kanske vill vara hemma men inte tror att man ”borde”. Och jag vet att de är många.

Jag riktar mej också till de som tagit beslutet om förskola, men det känns inte bra, då hjälper jag gärna till mot ett beslut som är rätt för dem. Kanske finns det dåliga samvetet där av en anledning.?

Den närhet jag pratar om kanske kan uppnås hemma om barnet är på förskolan kortare dagar, absolut. Men på förskolan tvivlar jag på att den kan uppnås, och går man långa dagar som många barn gör idag så finns det inte mycket tid kvar hemma. Det handlar ju inte bara om att kramas 10min innan maten och en halvtimme innan läggning.

Jag pratar också om anknytningspersoner, googla gärna upp det och se vad det handlar om.

Jag är inte mot förskola som sak, det som gör mej så ledsen att se är hur små barnen är när de lämnas bort och de långa dagar barnen måste gå.

En förskollärare ska sluta sent en dag, därför kommer hon in senare till jobbet, för hon får ju inte jobba för länge. Ett barn däremot kan komma in kl 7 och hämtas 17! Det säger sej självt tycker jag. Och om barnet bara är 1 eller 2 år kan hen inte förstå varför den blir lämnad och de mår inte bra av ständiga separationer.

Det är fantastiskt att förskolan finns till för de som av olika, riktiga, skäl inte har möjlighet att vara hemma från jobbet, många ensamstående t.ex

Men vore det inte ännu bättre om förskolan inte behövde finnas alls för att samhället stöttade alla föräldrar att vara hemma när barnen är små. Då skulle det alltid finnas barn i lekparkerna och andra familjer att träffa, det skulle övas samspel och utövas närhet och så finns de öppna förskolorna och sång och sagostund till för övningen att sitta i grupp och lyssna på fröken. Inget mer skulle behövas.

Den tiden barnen är små är väldigt kort. De 6 åren går fort och är en så liten del av hela livet. Efter det har vi inget val, då måste barnen vara ifrån oss och vi ifrån dem. Att ta till vara på den tiden och krama ut allt vad vi kan är nog ett val vi sällan ångrar i framtiden, i jämförelse med beslutet att lämna bort barnen och jobba istället. Det kommer vi ändå göra de resterande 30 åren.

Forskningen talar också om hur viktiga de 3 första åren är i en människas liv. Den tiden formar självbilden och då är trygghet otroligt viktigt förstås. Tryggheten, närheten och allt som matas in i de små hjärnorna. Mitt barn, som jag har satt till världen eller tagit mej an för att vårda, vill jag gärna själv (tillsammans med min man förstås) påverka, rå om och försäkra mej om deras trygghet den viktiga och korta tiden.

Jag jobbar själv som förskollärare när pappan är ledig, och innan barnen kom. Jag vet att de flesta gör sitt bästa. Men de kan aldrig bli du! Du som förälder är det värdefullaste barnen har!