Här kommer ett av många förslag på ett dagsschema
för att lättare hålla sig till tider och rutiner.

8.00                  Frukost

8.30                  Stund för småplock, planering,
                           Fri lek

9.30                  Gemenskap ex. Läsa bok, spela sällskapsspel
                           Frukt

10.30                Gå ut tillsammans! – en kortare stund
                          (en längre stund - Ta med lunch eller mellis som du förberett tidigare. Hoppa till13.00)

11.30                Gå hem

12.00                Lunch – värm rester

13.00                Hjälps åt att röja lite (med ösig musik)

13.30                Baka tillsammans

14.30                Mellis

15.30                Skärmstund    – barnen film

                           - jag nyheter och tel.samtal

16.30/17          Laga middag    - plocka fram pussel till barnen

18.00                Middag

19.00                Läsa för alla i soffan

19.30                Läggdags

Det här är ett förslag på en dag i min vardag (när jag följer det)
Men för dig kanske det bara kan vara en inspiration till ett eget schema? Eller kopierar du helt :)

 
Man får inte låta sig hindras av lite kallt regn.
Så många soliga dagar har vi haft nu och det har varit fantastiskt
att vistas så mycket utomhus.
Vi har ätit någon måltid ute nästan varje dag och gjort fler utflykter
och lyckats dra med kompisarna.
Idag var det regn och flera familjer som inte orkade ge sig ut, av flera skäl,
men vi var 3 tappra familjer som trotsade vädret
och begav oss till vårt utflyktsmål.
Det tog tid att få fjutt på elden, men med några ivriga barn och
2 ihärdiga mammor fick vi slutligen en bra brasa och helt okej glöd.
Goa korvar, blöta barn och nöjda föräldrar.
Det gör vi om!

Här igen! Sugen på att skriva och dela med mig!

Som hemmamamma är jag mycket missnöjd med mig själv,

för på sistone har jag tappat mycket av den jag vill vara
eller det jag vill göra

Jag har gett mina barn alldeles för dåligt med tid

och vi har gjort mycket mer det jag velat istället för vad de velat.

Vi har glömt bort att ta vara på naturen sen kylan kom,

barnen har glömt vad picknick är och världen omkring oss
har blivit mer vuxen än barnslig

Nu är det dags att backa ett steg, iaktta barnen, lyssna in
och inte minst GÅ UT!
Vi har börjat äta många luncher ute på altanen och idag var vi ute,
mest i skogen, i över 4 timmar.
Ute har jag lättare att lyssna, inte lika mycket annat som distraherar
mina tankar. Ute är det friskt, vackert och stort
Ute får fantasin flöda och kroppen må bra.

Så vi packar ryggsäcken, skriver till några kompisar och låter benen jobba!

En sån där dag..
När jag tar min solstol,
efter att ha satt på en maskin tvätt och tagit hand om disken
och sen sätter mej i solen, den heta solen, och blir brun
Jag iaktar våra barn som sitter länge och gräver i sandlådan
våra glada barn, som pärlar i skuggan och sen tar en sväng i hängmattan
En sån där dag när jag får lite gjort på datorn samtidigt som jag solar
och sen hänger en tvätt i trädgården och barnen hjälper till, för det älskar de.
En sån där dag, när matlådan får tina sej själv
och jag gladeligen lyssnar på alla barnens ideer och tankar,
när vi sitter i gräset och lyssnar till fåglarna
En sån där dag, en vardag i det gröna!

Onsdagste i det gröna! 

I väntan på familjerna! 

Nu ska det bli fest. Sol och kladdkaka! 

Ja då njuter jag av livet, när jag får bjuda hem.

Onsdagste med playdate, varje vecka.

Träffa vänner och nya familjer. 

Se barnen leka och inse hur rik man är! 

Nu börjar vardagen smyga sej på,

den läskiga verkligheten tar smått sina första steg.
Men det är väl ett gott tecken.

För idag är min älskade mans första dag tillbaka på jobbet! Första dagen på 1 år!!
3mån av pappaledighet och sen 9mån. sjukskriven för sin rygg.
Men nu börjar han komma tillbaka. Den långa tiden av säng och soffa,

smärta och uttråkning/deppighet börjar gå mot en tid av glädje och rörelse.

Min man orkar nu hjälpa till lite smått, diskmaskinen, vika lite tvätt

och busa en stund med barnen.
Man ser lust och styrka, barnen känner att de får tillbaka sin pappa,

vi kan göra utflykter tillsammans och allt detta känns fantastiskt.

Men det innebär att verkligheten kommer ikapp.
En make som börjar jobba, bara lite smått, men snart mer och mer,
då närmar sej sommaren och efter den har vi ett riktigt skolbarn här hemma.
Vår äldsta börjar i ettan, är borta längre dagar, kommer hem med läxor..
nästa barn börjar förskoleklass, så 2 barn som ska iväg på morgonen,
och jag har inte min man här hemma, som jag är van vid.

Då börjar allvaret, då måste jag vara vuxen på riktigt,

då är småbarnslivet över och jag blir nervös.

Men jag tycker det är spännande med nya skeden i livet

och jag gillar utmaningar i min mammaroll.
så jag ser på det med skräckblandad förtjusning!
Och jag och minstingen får ju njuta av bara varandra några timmar.

Men nu, nu ska jag njuta av nuet.
Njuta medan vi alla 5 fortfarande är hemma tillsammans,

många fler timmar på dagen än vi är ifrån varandra.

När jag sitter vid mitt köksbord och äter mellis,
när hela familjen är samlad, ljusen är tända, teet är varmt
och vi kan sitta där hur länge vi vill, prata, skratta ihop,
titta på varandra och bara vara, då är jag lycklig.

Jag kan stanna tiden och iakta min tvåårings gasade beteende,
upp och ner för stolen, så glad och så rolig,
jag kan klappa på min 5åring, se in i hennes vackra ögon
och klia henne på ryggen där hon ligger i mitt knä på kökssoffan,
lyssna till min 6årings alla ideér och tankar kring uppfinningar och livet.

Jag är stolt över mina barn och jag är kär i min man.
Jag är tacksam att vi, trots så mycket fysiska svårigheter, 
och avskalningar i den "självklara lyxen",
har fått, och har tagit oss, möjligheten att spendera så
oerhört mycket tid tillsammans som familj.

När vardagen blir tråkig, vi blir rastlösa eller går varandra på nerverna,
när tålamodet tar slut, när allt känns hopplöst,
så kan jag tacka Gud för att de dagarna kommer, på sin höjd,
vara ett minne blått och att de känslorna är så mycket mindre
än de känslorna av lycka, tacksamhet och
närhet som finns där alla andra dagar och stunder.
Att tiden vi får tillsammans och tryggheten vi skapar, banden vi knyter, 
förtroendet och den prövade och starka relationen,
väger så mycket tyngre än NÅGRA andra känslor eller svåra dagar.

Det är det vi tar med oss in i evigheten!

Från lov till lov. 

Nu nalkas sportlov, men mycket har hänt sedan förra lovet. 

Alla hjärtans dag! Med flingorna upphällda i hjärtform,  kärlekslappar till alla, hjärtgodis, fika och extra mys när barnen lagt sej.

Jag fick denna fina gåvafrån min man. Hemmagjorda smycken!

 Vi har lyckats specka vårt schema rätt bra den här terminen. Inte riktigt efter min smak,

att vara så uppbokade, men det finns så mycket vi vill hinna med. 

Vår 5åring har börjat miniorer och balettskola, utöver hennes kör. Men eftersom hon är "hemma" annars så blir det inte så mycket som det låter. 

Fortfarande fler timmar att vara hemma i sitt rum och leva ut hennes fantastiska fantasi. 

Veckan anpassas mycket efter hennes "behov" och önskemål eftersom hon har sina sista fria månader. 

Vi har varit väldigt mycket med vänner, nya som gamla, alla underbara

och sen en hel del friluftsliv. 

Skridskor, skidor från "kullarna" i trädgården, skogen, pulkabackar och picknickar.