En vecka bestående av febriga barn och plötslig tvättstugerenovering!

Då tvättmaskinen gick sönder och man omöjligt kan sätta in en ny tvättmaskin

i det smutsiga, fula, äckliga, mögelrummet.. då var det inte annat än att sätta

igång och renovera, trots sommar, sjuka barn och typ handikappad man.

Med andra ord, inte sol och bad för oss. Tråkigt avslut på sommarlovet.

Ja för nu börjar dessutom vår lilla pojk i förskoleklass på måndag..

å mamma är nervös, det är stort.

Vi hoppas på att få golvet målat innan den nya vardagen sätter igång.

Imorgon ska jag och sonen packa väskan och rött äpple ska absolut med :)

Tillbaka där jag trivs bäst, tillbaka där mitt hjärta hör hemma!

Hej - dansa ur diskmaskinen med världens gulligaste 4åring utan stress

Hej - jag missar inte en enda timme med dej kära supersnabbutvecklande  2åring

Hej - jag har tid att lyssna på dina tusen funderingar idag också kluriga 6åring

Hej - vi går runt i pyjamas och låter diskberget växa idag också

För jag måste bara få uttrycka min lycka i denna oväntade vändning mitt i olyckan

Jag hade gått med på att jobba, när min man uttrycker sin längtan

att få vara hemma med barnen ett år.
För mej kändes det som en evighet, men huvudsaken är att barnen

får vara hemma med sin egen förälder, oavsett om det är mamma

eller pappa och så länge inte jag behövde jobba så mycket.
Självklart vill jag uppmuntra pappaledighet,

även om jag älskar att vara hemma med dem själv.

Från i Mars har jag jobbat. Hade en anställning på 50% fram till Januari.
Men min mans ryggskada sen nov -15 blir bara värre och i väntan

på operation inser vi att det inte funkar längre och maken sjukskriver

sej på heltid, orkar inte ens ta hand om sina egna barn till sin förtvivlan.
Dagen kom plötsligt efter en ryggutredning

och dagen efter kom jag inte tillbaka till jobbet.

Först kändes det jobbigt, jag kände mej pressad

och orättvis mot mina kollegor att bara lämna dem sådär.

Inställd på det jag förberett på jobbet inför hösten. Fina kollegor, mysiga barn.
 Men efter att jag varit tillbaka och avslutat mitt arbete

och beslutet om att jag skulle vara hemma med barnen igen var slutgiltigt

så upprymdes jag av otrolig lycka när jag insåg

att nu skulle jag få göra det jag är bäst på igen, göra det jag älskar,

slippa känna mej splittrad, slippa sakna.
 Nu behöver jag inte missa något i min 2årings snabba utveckling,

nu behöver jag inte sörja över att inte vara med min vackra sköra 4åring

och jag behöver inte fundera över hur mycket ledigt man kan med att ta

bara för att vara hemma när 6åringen kommer hem från sina första skoldagar.

Jag är fri igen och jag får göra alla mysiga utflykter och upptäcka hösten

tillsammans med mina egna underbara barn. Vara med de jag älskar.

Jag tackar Gud för denna möjlighet som kom mitt i olyckan

och jag ska verkligen ta vara på den här hösten, suga in allt gott

från mina barn och ge dem mycket tid och uppmärksamhet och

så ska jag ta hand om min sjuka man serva honom och pussa på honom mycket!

För familjen går först och nu ska jag ta hand om min!

Så, då var internet äntligen igång igen!

Sen sist har dagarna fyllts av många vårtecken, 

som att äta ute i trädgården, sitta ute utan ytterkläder,

Fjäril i skogen, ett bi i trädgården, flugor på staketet,

städning på altanen, fräknig näsa, värme,

rullande barn i gräset och mycket mer.

Men det har också varit tunga beslut, förändringar och fullt upp.

Nu är hemmamamma-livet slut på riktigt :( Om så bara för i år.

Pappa får ensamrätten hemma med barnen och får njuta i mitt ställe.

Jag har fått fast jobb 50% En räddning för ekonomin men tungt för mammahjärtat.

Men 4 timmar om dagen ska jag väl överleva, när jag vet att barnen har det bra med pappa.

Jag gillar mitt jobb, värdefullt och mysigt och jag har energi kvar när jag kommer hem till mina egna,

de mina som är det finaste jag har.

Vissa helger hinner man inget, andra massor.

Detta var en riktigt välfylld familjehelg.

Vi har vårstädat trädgården och grillat korv på altanen

Vi har varit på picknick, druckit varm choklad och fågelskådat

Vi har pysslat och spelat familjespel

Vi har bubbelpoolat utomhus och ätit massa gott

Sen har vi varit i kyrkan och förstås hunnit med allt det där vanliga,

som lek, bråk, och lite städ,

bajsblöjor, telefonsamtal och beslut,

tjafs, missuppfattningar, krossade krukor och tårar,

skratt, bus, mjuka ord och massor av pussar.

Tacka vetja familjen, gemenskap och naturen!

Den här helgen minns vi, för den fyllde vi med många fina minnen,

vi har haft riktigt mysigt!

Det är så härligt att vara en komplett familj nu, varje helg.

Nu längtar jag till nästa.

Med många fina dagar där emellan. 

Varför ? Varför då? Varför blir det så?

Den kända frågan Varför brukar man väl säga hör till 4åringen!?

För våran J började den i tidiga 3 och fortsätter än, han fyller 6 år i sommar!

Och frågorna kommer inte en eller 5 gånger om dagen utan kanske 50 gånger,

min man säger hundra, varje dag, i snart 3år!

Det sliter på öronen, hjärnan, tålamodet.

I det stora hela tycker jag det är jättebra. Det är nyttigt, lärorikt för alla parter att fråga

och det är ofta roligt och intressant, ofta gläder jag mej och tycker det är spännande

med hans tankegångar.

Men nu börjar mitt varförtålamod ta slut..

Hoppas det bara är tillfälligt som tålamodet är borta, för jag älskar ju hans prat och tankegångar, 

men nu pratar han mej tokig, min älskade, fina, kluriga lilla älskling får sin mamma arg

ibland av att aldrig kunna vara tyst. (även om jag försöker dölja det)

Småsyskonen, de stackarna hinner inte säga mycket, för att inte tala om

att försöka föra ett samtal mamma och pappa emellan.

Älskade 5åring. Din röst är underbar och du ger mej alla anledningar att älska dej så hjärtat flödar över, men ibland kan du väl vila din röst lite grann? :)

Jag blir så glad!

En äldre dam pratade med vår 5åring på apoteket igår.

Men du går på dagis va!? sa hon bland annat.

Nej! svarade sonen. De är hemma med mej eller pappan på heltid förklarade jag.

Hon blev så glad! Å vad bra! Det är det bästa ni kan göra! sa hon.

Så berättade hon: "Jag var hemma med mina barn i 13 år! Men jag hann jobba och göra karriär också!"

Massor av pepp och uppmuntran fick vi och jag blev så glad!

Tack Gud för sådana damer!

Sen är inte allting lätt!

När bilen, vår enda, går sönder och förmodligen inte är värd att lagas,

då kan människans hjärna frestas till tanken att visst vore det ekonomiskt enklare

att "bara" få in barnen på förskola så vi båda kan jobba och spara ihop till en bil.

Men det frestar aldrig hjärtat!

Det är fortfarande inte lätt att leva på en föräldrapenning och ett timvikariat med

några få timmar i veckan och en usel timpenning, som vi just börjat med.

Vissa skulle anse att möjligheten att stanna hemma inte fanns.

Men visst går det om vi vill. Vi vill, och vi tänker kämpa!

Heja benmuskler och frisk luft!

Full förberedelse inför prinsesskalas idag!

Och så lite jobb på det. Jag blev inkallad 3 timmar idag. Perfekt om man ändå måste jobba.

Och så får man 3 söta småttingar och en snygging på armen när man kommer hem :)

Men sen har det bakats, godispåsarna har knutits och lagts i skattkistan, klänningen har plockats fram och frisyren har kollats upp. E ska vara Bell. Pojkarna vill också vara prinsessor.

Min man har lagt ner massor tid på att göra glasunderlägg till alla barn, i pärlor, tema Frost.

Han gör även en Captain America-hjälm och sköld till 5åringen för en maskerad på öppna förskolan imorgon. Han är pysslig och händig min man :)

Nu får vi hoppas att det blir lite sömn också, inför denna speckade helg.

Nu ändras allt! Nej inte allt förstås, det viktiga står kvar.
Det sköna hemmalivet fortsätter för barnen, men inte för mej.

Idag, 1Mars, går min man på pappaledigt, 11 mån. framåt!

Jag blir den som måste jobba in de där pengarna..

Jag älskar inte att jobba, jag föredrar att vara hemma med barnen, alla dagar.

Men när min man säger, att den här gången ska jag vara hemma med barnen ett år!

så vill jag bara stötta. Det är ju fantastiskt! Så mycket pappatid.
Barnen är lyckliga och exalterade.

Själv har jag timvikariat på förskola och fritids. Fin personal, några gamla vänner

omkring mej och så jättegoa barn, så det ska nog funka.

Det som är så fantastiskt med denna tid vi har framöver är att jag inte alls kommer

jobba lika mycket som min man gjort, så alltså: mycket mer tid med hela familjen.

Vi blir inte särskilt låsta, jag kan tacka nej om vi vill ge oss iväg på utflykter och vi har

VARJE helg och VARJE kväll tillsammans. Det är helt ofattbart och fantastiskt!

Till skillnad från varannan helg och 50/50 när min man kom hem efter läggning.

Så jag ser faktiskt fram emot det här, mer familjetid!!

Även om jag bävar för långa dagar från mina finingar.

Jag hoppas mer på veckor med 3 dagars jobb, 9-14. Nått sånt vore ultimat :)

Jag tackar ju bara nej om det blir för mycket.

Och sen får jag komma hem på heltid igen, så jag har det att längta till också.

På mina lediga dagar ska jag lägga tid på att organisera och göra grundfint i hemmet.

Sen ska jag skriva på min bok, kanske blir mer kontinuerlig här på bloggen

och sen ha extra mycket energi till mina egna fina barn.

Det tar emot att tänka på att jag ska jobba, lämna barnen. Men jag får påminna mej själv

om att barnen går det ingen större nöd på, visst kommer de sakna mej,

men de har ju sin trygghet, sitt hem och framförallt sin fantastiska pappa!