Jag vill vara hemma länge med mina barn, men hur gör man?

Den frågan har jag fått många gånger och jag önskar att jag hade ett enkelt svar som passade alla.

T.ex ja men då anmäler du dej bara som "hemma med barn" på kommunen så kommer du få en inkomst som motsvarar din tidigare lön och/eller er familjekonstelation mm.

Men så funkar det förstås inte.

Jag är väldigt tacksam över föräldrapenning och barnbidrag och de möjligheter och förmåner vi faktiskt har i Sverige.

Men mer än detta gör samhället mej besviken om och om igen.

Istället för att förlänga, förnya och lägga till bidrag så tas det bort och allt blir svårare för oss som själva vill ta hand om våra barn i vårt hem, lära dem och fostra dem i en trygg miljö och lugn takt och bygga upp starka trygga barn för framtiden ( som egentligen är ett mycket billigare alternativ för sammhället.)

Nej vi får inte ens finnas längre, inte officiellt, vi ska inte synas eller inspirera.

Varför?

Dagens samhälle och system skapar kanske starka, självständiga och framgångsrika individer.

Men det skapar inte trygga, självsäkra, och ödmjuka individer. 

Stressade, utbrända och psykiskt utmattade är de många. Och vilsna, ensamma och förvirrade står många i slutet.

Barnen förstörs, av alla miljoner intryck som kommer idag från alla möjliga håll, av de många olika människor som ska spela roller i deras liv som små och alla aktiviteter som måste ingå i våra scheman idag. Alla valmöjligheter och åsikter man ska ha och allt man måste uppnå allt tidigare i livet.

Jag tror på en start i livet där barnen har möjlighet att i egen takt få upptäcka världen. Där den människan som ser och hör barnet varje dag är den människan som kan säga:

Du är det värdefullaste jag har och jag vill göra allt för dej.

För det är jag och min man som känner våra barn sedan deras första andetag.  Det är vi som har lärt oss deras behov och signaler, vi känner bakgrunden och omständigheterna och kan agera efter ett moders eller faders hjärta.

Här hemma kan vi anpassa oss efter barnens behov och lära dem nya saker i en takt som passar dem. När något jobbigt händer är de i en trygg omgivning och behöver aldrig undra varför de är lämnade på denna plats med dessa människor och var är egentligen mamma och pappa? Vad var det nu igen, det där som var viktigare än att vara med mej?

Därför är jag glad och stolt över att vara en hemmamamma

och jag vill kämpa för det jag tror är bäst för mina barn.

Jag tror att Om man vill så kan man! Om du vill vara hemma med dina barn och i ditt hjärta tror att det är rätt så gäller det att se över livet och agera. Kämpa för det du tror på!

Leta efter omprioriteringar och uppoffringar ni kan göra och sätt att spara på. Tänk nytt och fundera på hur du skulle vilja ha det om du fick bestämma själv.

Jag vet att det finns undantag, det gör det alltid. Men jag vet också att det finns många som klarat det fast det först ser omöjligt ut.

Så jag hejar på dej som vill vara hemma med dina barn längre än normen!

Du kommer förmodligen aldrig ångra det!