Varför måste vi sätta sådana höga krav på oss själva som föräldrar?
Vi ska ta hand om våra barn, uppfostra dem väl, visa upp ett bra föräldraskap, ge barnen frihet och lära dem leva hälsosamt, barnen måste vara välklädda och ha det andra barn har, gå på sina aktiviteter, pottatränas tidigt och så kan vi gå vidare länge.
Sen har vi dessutom hemmet, hemmet som måste vara tipptopp, städat och gärna modernt eller renoverat i vår egen smak, den duktiga kocken vi måste vara varje dag och träningen som ska hinnas med och så måste vi upprätthålla vårt eget sociala liv, för att inte tala om förhållandet till vår respektive.
Samtidigt ska vi upprätthålla en till del i livet, den där vi tjänar pengar, håller upp fasaden, klättrar och gör karriär.

Och på julfesten, i kyrkan eller när vi lämnar av barnen och någon frågar hur vi har det, så är allt bara bra. Bra, ja kanske det, men ALLT?
VARFÖR? Vem har sagt att vi måste hålla denna standard? Vem har egentligen sagt att livet måste se ut så här även när vi fått barn? Barnen är ett nytt kapitel i våra liv.
När barnen föds kan väl det övriga livet få sättas lite på paus!?
Är inte barnen det viktigaste då? De som är så små, en så kort tid. De som behöver oss, ser upp till oss och lär av oss.
Då kanske det är dags att lägga vissa saker åt sidan ett tag och andra saker kanske vi bara måste justera om eller dra ner på, sänka ribban eller lägga på hyllan.

Jag vill inte dra in mina barn i ett liv som bara handlar om perfektion eller att vara som alla andra och jag vill absolut inte dra in dem i denna otroliga stress.

Idag tänkte jag framförallt på hemmet. Och det har snurrat runt i min hjärna länge nu.
Måste man städa varje dag? Borde jag verkligen tjata på barnen mer än 7 gånger om dagen att de ska städa upp efter sej och varför lyckas vi aldrig få det helt fint, ens till helgen.
Jag kan städa i flera timmar, och knappt se någon skillnad känns det som. Och det blir ju sällan effektivt heller, med barnen springandes runt benen, någon som börjar leka med det jag just städat bort, ettåringen som river ner klädhögarna jag vikt eller någon som behöver torkas på toan. Sen var det dags för mat, laga, äta och diska i bästa fall.

Som en vän uttryckte det idag, när vi satt på öppna förskolan och pratade om hur mycket tid vi la ner på att vara med barnen, leka med dem, och hur mycket vi la ner på städning i hemmet.
 Det måste få vara kaos ibland, på flera områden i livet…
Nu är det barnens tur. Mitt mål är att ägna mer kvalitetstid med barnen, se dem och lyssna, vara med i deras värld och när gesterna kommer, ja då får vi (som en annan erfaren mor sa) skjuta undan tidningarna från ett soffhörn och ge plats. Kanske känner de sej t.o.m mer hemma då!?

Dagen börjar med frukost, pyssel och luciamys med hela familjen på Öppnaförskolan.

Solen strålar och barnen är goa. En perfekt fredag!

Storebror och lillebror ritar en teckning tillsammans. E är väldigt inne i lim o klistrande