Men vad är det med mej?

Jag orkar inte leka med barnen, orkar inte tänka igenom vad man ska ha

med sej i väskan om man ska iväg ett par timmar, orkar inte leta rätt på

strumpor åt alla så vi går barfota till öppna förskolan.
Orkar definitivt inte packa för en utflykt eller gå ut i skogen

och titta på svamp, ännu mindre plocka.

Jag bara skriker/höjer rösten åt min 2åring när han inte lyssnar,

vilket han aldrig gör och jag kan inte hålla mej sansad.
Jag sätter mej på golvet och bara stirrar på disken.

Serverar rester fast jag planerat annan mat.

Och här sitter jag nu, trots att solen lyser där ute, det som jag längtat så mycket efter.
Känns inge bra.. nått måste jag göra, nått måste ändras på. Vad kan motivera mej?

Alla har vi väl ups and downs.. vi föräldrar, men som mamma, eller pappa,

kan man inte bara släppa allt, va sur och ligga på soffan hela dagen.
Vi måste hålla skenet uppe, för våra barn.

Eller i vilket fall måste vi förse våra barn med det de behöver,

vi måste resa oss för att torka dem i rumpan, eller torka deras tårar,

gå emellan de värsta bråken och vi måste svara när de pratar med oss,

vi kan inte bara sitta och stirra in i väggen och inte säga ett ord.

Ibland måste man vara så stark, när man känner sej så svag..

Det enda jag vill göra är att äta choklad och flytta till Spanien..