Igår förvånades jag över hur ovilliga vissa människor kan vara till att gemensamt

skapa en mild och trevlig värld.

Oviljan till att göra något bara för att glädja någon annan.

Oviljan till att släppa lite på sin egen bekvämlighet bara för att människor omkring ska få det bättre.

Det handlar inte bara om att prata med en tiggare eller skänka pengar till de fattiga,

som det kanske kunde verka som.

Utan det jag menar är attityden mot människor i vår omgivning och vardag.

Att artighet skulle vara omodernt och att alltid mitt JAG och MITT bästa ska gå först.

"Bara du tror på dej själv" eller "Viktigast är att DU mår bra av det"

Kan jag göra vad som helst bara jag själv mår bra?

Vem vill leva i en sån egocentrerad värld i längden?

Jag vill ge av mej själv till andra för att mitt liv ska kännas värdefullt.

Kan jag göra en liten ansträngning som hjälper någon annan gör jag det gladeligen. 
Då blir ju MIN dag mycket mer värdefull.

Att vara artiga mot varandra skapar en mjukare atmosfär, sålänge det inte blir falskt.

Vi behöver förståss vara ärliga och öppna mot varandra också.

Men mjuka och posetiva ord värmer, smittar av sej och ger mersmak. Kanske även om orden ibland är lite ansträngda.

Jag blir ledsen när jag hör att allt ska handla om oss själva och MITT välmående.

Vem tar då hand om dej när du inte orkar ta hand om dej själv?

Jag blir glad när någon hejar på mej, därför försöker jag heja på andra, för om jag kan få någon att LE, så värmer det MITT inre.

Jag vill absolut lära mina barn att vara artiga och tacka, hälsa, visa intresse och tacksamhet.

De mår inte dåligt av det, jag står ju inte där med piskan. Det kan man få in rätt naturligt i vardagen. Barnen gör ju som vi gör och inte som vi säger.

Men det hjälper förstås att säga, och påminna ibland också.

Vilken dyster värld det skulle bli om ingen visade tacksamhet, ingen uppsakattade någon annans ansträngning och ingen unnade någon annan ett extra hej eller ett leende.

Låt oss uppskatta varndra, uppmuntra varandra.

Sprida kärlek och glädje och ge av oss själva!