Igår förvånades jag över hur ovilliga vissa människor kan vara till att gemensamt

skapa en mild och trevlig värld.

Oviljan till att göra något bara för att glädja någon annan.

Oviljan till att släppa lite på sin egen bekvämlighet bara för att människor omkring ska få det bättre.

Det handlar inte bara om att prata med en tiggare eller skänka pengar till de fattiga,

som det kanske kunde verka som.

Utan det jag menar är attityden mot människor i vår omgivning och vardag.

Att artighet skulle vara omodernt och att alltid mitt JAG och MITT bästa ska gå först.

"Bara du tror på dej själv" eller "Viktigast är att DU mår bra av det"

Kan jag göra vad som helst bara jag själv mår bra?

Vem vill leva i en sån egocentrerad värld i längden?

Jag vill ge av mej själv till andra för att mitt liv ska kännas värdefullt.

Kan jag göra en liten ansträngning som hjälper någon annan gör jag det gladeligen. 
Då blir ju MIN dag mycket mer värdefull.

Att vara artiga mot varandra skapar en mjukare atmosfär, sålänge det inte blir falskt.

Vi behöver förståss vara ärliga och öppna mot varandra också.

Men mjuka och posetiva ord värmer, smittar av sej och ger mersmak. Kanske även om orden ibland är lite ansträngda.

Jag blir ledsen när jag hör att allt ska handla om oss själva och MITT välmående.

Vem tar då hand om dej när du inte orkar ta hand om dej själv?

Jag blir glad när någon hejar på mej, därför försöker jag heja på andra, för om jag kan få någon att LE, så värmer det MITT inre.

Jag vill absolut lära mina barn att vara artiga och tacka, hälsa, visa intresse och tacksamhet.

De mår inte dåligt av det, jag står ju inte där med piskan. Det kan man få in rätt naturligt i vardagen. Barnen gör ju som vi gör och inte som vi säger.

Men det hjälper förstås att säga, och påminna ibland också.

Vilken dyster värld det skulle bli om ingen visade tacksamhet, ingen uppsakattade någon annans ansträngning och ingen unnade någon annan ett extra hej eller ett leende.

Låt oss uppskatta varndra, uppmuntra varandra.

Sprida kärlek och glädje och ge av oss själva!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här sitter jag igen, ensam efter höstlovet och väntar. Vi hade väl hoppats så mycket, att vi trodde på det, att bebis skulle komma innan eller under lovet. Det här är vår senaste bebis, 2 dagar kvar till beräknat.. ..inte ens en sammandragn...

När en (till mesta del) hemmamamma lämnat alla sina 3 barn på skolan för första gången! Äldsta på mellanstadiet och yngsta i förskoleklass. Det är stort!   När jag sitter här hemma och med stolthet och lite sorg lämnat vår yngsta, första dage...

En strålande idé för att visa att du tycker om någon   Barnen får utmaning att måla en sten och lägga den utanför dörren hos någon de tycker om.     Detta är materialet som behövs till veckans pyssel. Följ mig gärna på YouTube Äventyret...

Fördelen med att jobba hemifrån       Jag har inte haft så mycket tid här på sistone, har lagt mycket tid på familj, utflykter och hemmafix           Men idag bloggar jag på min arbetstid, med godkännande från chefen :) alla beh...

Vi här hemma kan skatta oss lyckliga i dessa tider,  att jag har inte har så gamla föräldrar,  att stor del av familjen/släkten bor nära och att alla var helt friska just till påsk!               Vi firar kärleken, friheten,  e...