När hemmamammarollen blir för slapp.

Nej nu har jag slappat till mej alldeles här hemma.
Om barnen inte ska ryka ihop stup i kvarten och jag inte ska gå och bli irriterad

hela tiden så måste jag rycka upp mej ur den här dåliga ovanan jag kommit in i.

Mer rutin på mattider, mer kompisar och öppenförskola och definitivt mer utetid!!

Det mesta har fokuserat kring min mans hälsa och att komma till grunden i hushållet

för att kunna hålla ett fint hem, för att vi ska orka den här situationen och tiden.

Vilket har behövts, och nu kan vi trivas och maken börja återhämta sej i lugn och ro.

Dock känner jag nu hur barnen lider av för mycket hemmatid, där menat,

”bara sitta inne när mamma städar – tid”.

Det var länge sen vi var på utflykt eller stannade länge i en lekpark,

längesen de kunde leka med någon annan än varandra och längesen

de fick låta benen och fantasin bära i naturen.

Så har det blivit en hel del tv-tid här hemma, mycket ovanligt för oss,

och det visar sej vara rätt effektivt om man vill få undan barnen,

men tråkigt, jag saknar att ha dem runt mej.

Inte så hälsosamt heller vill  jag tycka, så det blir nog ingen ny vana.

Så nu tar jag till mitt höstschema, då kommer barnen mer i fokus och jag

kan inte städa bort hela dagarna. Ut! Leka! Baka! Vänner!

Nu ska vi njuta av hösten och trotsa vädret

(kanske bara behöver köpa ett gäng nya, större, bättre regnkläder)

Slappa måndagen!

Ganska unikt these days...

men här sitter vi, både jag och mannen

och slappar i vardagsrummet,

småpratar och skriver

Våra 3 barn leker runt oss

och ingen är irriterad

och ingen städar

och alla är nöjda.

Annars är vardagen rätt tuff..

med 3 små barn varav en är rätt intensiv

en annan som aldrig är tyst

en man som har en ryggskada som gör att man

blir lämnad själv med ansvar och allt arbete

i hemmet och med barnen.

Ja men det blir fullt upp helt enkelt,

tack o lov kan jag gå till min man å få lite

klappar och styrkekramar och pepp ibland

men det är aldrig roligt när han har så konstant ont.

Vi längtar till operation och bättre tider,

bara en vecka kvar och sen ska det gå åt rätt håll.

Tacksam är jag i alla fall..

för mina 3 fina, mjuka barn med de största hjärtan,

omsorg och kloka tankgångar.

Trots att de retar varandra, skriker och trotsar en hel del.

Och tacksam för min man, som inte är perfekt,

då tålamodet är kort och inte allt för flexibel,

men som i friskt läge är så otroligt ansvarsfull,

företagsam och omtänksam,

ett sånt rent hjärta, så rädd om sin fru,

så ärlig och uppriktig, mån om sin familj

och jag bara älskar honom så.

Den slappa måndagen får avslutas med

varma mackor och sen en film med min man 

efter nattning.

Men innan dess måste det nog städas iaf lite grand 

På jakt efter meningen i vardagen.

Att göra vardagen meningsfull är alltid den nya utmaningen när en ny termin startar.
Jag älskar att göra scheman, så jag brukar göra ett nytt minst en gång per termin.

Där ska jag få in hushållssysslorna, få plats med vännerna, aktiviteterna, lite nyttigt
och så ska det slutligen vara mycket tid kvar till barnen, mys med barnen, tid med barnen,
 göra det som barnen vill.

Kul att pussla ihop tycker jag, bra med lite rutiner för barnen

och bra med lite push och mål för mamman.
Sen kanske det inte följs så bra. Men det är inte så farligt.
Man måste ju njuta av friheten också, som hemmamamma/hemmabarn.

Meningsfullt för mej är när jag känner att jag kan ge mina barn kvalitetstid,
när de fått lära sej något och haft riktigt roligt,
när de känner sej trygga och nöjda med livet, när de längtar till nästa vecka.

Meningsfullt känns det när jag fått träffa någon kär vän
och vi kan utbyta tips tankar eller bara dela vardagen.

Det känns meningsfullt när jag fått uträtta något,
hjälpt någon, engagerat mej i kyrkan eller någon annans barn.

Meningsfullt för mej är att få dela med mej av,
vad jag tror är bra i ett hem och en familj,
var jag hittar den sanna meningen och glädjen i livet
och få dela med mej av möjligheter som inte samhället serverar idag.

En vecka bestående av febriga barn och plötslig tvättstugerenovering!

Då tvättmaskinen gick sönder och man omöjligt kan sätta in en ny tvättmaskin

i det smutsiga, fula, äckliga, mögelrummet.. då var det inte annat än att sätta

igång och renovera, trots sommar, sjuka barn och typ handikappad man.

Med andra ord, inte sol och bad för oss. Tråkigt avslut på sommarlovet.

Ja för nu börjar dessutom vår lilla pojk i förskoleklass på måndag..

å mamma är nervös, det är stort.

Vi hoppas på att få golvet målat innan den nya vardagen sätter igång.

Imorgon ska jag och sonen packa väskan och rött äpple ska absolut med :)

Så, då var internet äntligen igång igen!

Sen sist har dagarna fyllts av många vårtecken, 

som att äta ute i trädgården, sitta ute utan ytterkläder,

Fjäril i skogen, ett bi i trädgården, flugor på staketet,

städning på altanen, fräknig näsa, värme,

rullande barn i gräset och mycket mer.

Men det har också varit tunga beslut, förändringar och fullt upp.

Nu är hemmamamma-livet slut på riktigt :( Om så bara för i år.

Pappa får ensamrätten hemma med barnen och får njuta i mitt ställe.

Jag har fått fast jobb 50% En räddning för ekonomin men tungt för mammahjärtat.

Men 4 timmar om dagen ska jag väl överleva, när jag vet att barnen har det bra med pappa.

Jag gillar mitt jobb, värdefullt och mysigt och jag har energi kvar när jag kommer hem till mina egna,

de mina som är det finaste jag har.

Varför ? Varför då? Varför blir det så?

Den kända frågan Varför brukar man väl säga hör till 4åringen!?

För våran J började den i tidiga 3 och fortsätter än, han fyller 6 år i sommar!

Och frågorna kommer inte en eller 5 gånger om dagen utan kanske 50 gånger,

min man säger hundra, varje dag, i snart 3år!

Det sliter på öronen, hjärnan, tålamodet.

I det stora hela tycker jag det är jättebra. Det är nyttigt, lärorikt för alla parter att fråga

och det är ofta roligt och intressant, ofta gläder jag mej och tycker det är spännande

med hans tankegångar.

Men nu börjar mitt varförtålamod ta slut..

Hoppas det bara är tillfälligt som tålamodet är borta, för jag älskar ju hans prat och tankegångar, 

men nu pratar han mej tokig, min älskade, fina, kluriga lilla älskling får sin mamma arg

ibland av att aldrig kunna vara tyst. (även om jag försöker dölja det)

Småsyskonen, de stackarna hinner inte säga mycket, för att inte tala om

att försöka föra ett samtal mamma och pappa emellan.

Älskade 5åring. Din röst är underbar och du ger mej alla anledningar att älska dej så hjärtat flödar över, men ibland kan du väl vila din röst lite grann? :)

Idag blir det träna på cykla för 4 och 5åringen,

efter morgonpärlningen med pappa.

Sedan laga köttfärsbiffar tillsammans 

Och så öppen förskola med vännerna på eftermiddagen.

Blir en go och solig dag!

I skogen kan man vara om tiden ska stå still

Hitta pinnar och trumma på isen, kan man göra om man vill

Barnen samlar kottar och mamma kastar långt

Sen kryper vi in bland träden, där det är lä och trångt

Ett kex i magen, en sagostund

Och rosröd är den lilla kinden, som är så mjuk och rund

/JB