Trots! 

Känner du igen 1,5åringen som plötsligt inte vill göra som du vill

och bara lägger sej ner på mage och skriker allt vad en orkar,

sparkar och flaxar med armarna. 

Eller 3åringen som stannar upp och tittar på dej när du säger ifrån på skarpen

och sen bara flinar åt dej och springer iväg och fortsätter med sina dumheter. 

Eller 6åringen som bara ignorerar dej eller skriker

Dumma mamma, dumma pappa! hela måltiden. 

Ja, det är väl bara början på all trots vi kan gå igenom under vårt föräldraskap. 

Trots är något vi inte är så medvetna om när vi själva är i det.

Sen blir vi äldre och trots är något som hör till en annan värld.

Men när vi blir föräldrar och bebis blir barn,

då är trotsen ofta oerhört central, omtalad och verklig. 

Men trotsen är ju något vi behöver gå igenom

för att lära, testa, utforska och utvecklas.

Vissa bara lite, andra barn otroligt mycket. Men det är gott. 

Vi som föräldrar behöver bara lära oss det,

och sen lära oss att ta våra trotsiga barn på rätt sätt. Det är det trixiga.  

Att prata om våra barn, högt inför andra, om att hon är så jobbig nu,

eller han är så skrikig, hon bara säger emot eller t.o.m

-Ja du är ju inget bra på att lyssna, eller hur!? 

Det tror jag påverkar barnen mer negativt än vi förstår.

Vi sår in i dem hurdana de är, och de tror att -Sådan är jag, jag kan inte bättre.

Vi behöver satsa på att så in goda ord och uppmuntran. 

Efter en tillsägelse, en negativ kommentar, behöver man ge 5 positiva,

säga 5 uppmuntrande sakar, 5 komplimanger innan man är där

med ett nej. gör inte så, igen. 

Vi som föräldrar kan välja att möta trotsen med spänning!

över hur just mitt barn, denna lilla individ kommer utvecklas

och se det som en utmaning och ett tillfälle för dej och ditt barn

att komma varandra närmare...