En fortsättning behövdes på mitt tidigare inlägg För våra barn! pga. reaktioner och jag vill förklara mej ytterligare. Försöker avsätta lite tid nu när de ”stora” leker nöjt och minstingen gungar på mina fötter.

Jag vill gärna uppmuntra med mina inlägg, men att alltid vara positiv vore kanske inte så ärligt heller. Läs gärna fler av mina inlägg och se helheten. Alla är vi olika, allt är inte svart och vitt, men ibland måste vi öppna ögonen och tänka efter vad vi gör och verkligen tycker.

Först och främst är jag ledsen om jag fått någon att må dåligt. Självklart vill jag inte skuldbelägga någon, men jag säger som i tidigare kommentarer kring detta på Facebook, så kanske samvetet vill säga något också. Så att vi inte bara låter livet rulla på utan att vi tänker efter.

Vi kan väl inte bara vara tysta när vi ser något som vi tycker är fel eller när vi lärt oss en sanning. Jag vill inte att någon ska tro att de inte har möjlighet till något bara pga. att något annat FÖRVÄNTAS av oss. Ibland kanske vi faktiskt måste bryta oss loss från förväntningarna, som en vän uttryckte det.

När jag skriver en sådan sak som jag uttryckte mej om i tidigare inlägg, det negativa för våra barn angående förskolan, så riktar jag mej inte först och främst till er som redan tagit ett beslut och är tillfreds.

Jag riktar mej till de som står inför beslutet idag och faktiskt har ett alternativ att vara hemma ett år till eller 2. De som undrar, de som kanske vill vara hemma men inte tror att man ”borde”. Och jag vet att de är många.

Jag riktar mej också till de som tagit beslutet om förskola, men det känns inte bra, då hjälper jag gärna till mot ett beslut som är rätt för dem. Kanske finns det dåliga samvetet där av en anledning.?

Den närhet jag pratar om kanske kan uppnås hemma om barnet är på förskolan kortare dagar, absolut. Men på förskolan tvivlar jag på att den kan uppnås, och går man långa dagar som många barn gör idag så finns det inte mycket tid kvar hemma. Det handlar ju inte bara om att kramas 10min innan maten och en halvtimme innan läggning.

Jag pratar också om anknytningspersoner, googla gärna upp det och se vad det handlar om.

Jag är inte mot förskola som sak, det som gör mej så ledsen att se är hur små barnen är när de lämnas bort och de långa dagar barnen måste gå.

En förskollärare ska sluta sent en dag, därför kommer hon in senare till jobbet, för hon får ju inte jobba för länge. Ett barn däremot kan komma in kl 7 och hämtas 17! Det säger sej självt tycker jag. Och om barnet bara är 1 eller 2 år kan hen inte förstå varför den blir lämnad och de mår inte bra av ständiga separationer.

Det är fantastiskt att förskolan finns till för de som av olika, riktiga, skäl inte har möjlighet att vara hemma från jobbet, många ensamstående t.ex

Men vore det inte ännu bättre om förskolan inte behövde finnas alls för att samhället stöttade alla föräldrar att vara hemma när barnen är små. Då skulle det alltid finnas barn i lekparkerna och andra familjer att träffa, det skulle övas samspel och utövas närhet och så finns de öppna förskolorna och sång och sagostund till för övningen att sitta i grupp och lyssna på fröken. Inget mer skulle behövas.

Den tiden barnen är små är väldigt kort. De 6 åren går fort och är en så liten del av hela livet. Efter det har vi inget val, då måste barnen vara ifrån oss och vi ifrån dem. Att ta till vara på den tiden och krama ut allt vad vi kan är nog ett val vi sällan ångrar i framtiden, i jämförelse med beslutet att lämna bort barnen och jobba istället. Det kommer vi ändå göra de resterande 30 åren.

Forskningen talar också om hur viktiga de 3 första åren är i en människas liv. Den tiden formar självbilden och då är trygghet otroligt viktigt förstås. Tryggheten, närheten och allt som matas in i de små hjärnorna. Mitt barn, som jag har satt till världen eller tagit mej an för att vårda, vill jag gärna själv (tillsammans med min man förstås) påverka, rå om och försäkra mej om deras trygghet den viktiga och korta tiden.

Jag jobbar själv som förskollärare när pappan är ledig, och innan barnen kom. Jag vet att de flesta gör sitt bästa. Men de kan aldrig bli du! Du som förälder är det värdefullaste barnen har!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här sitter jag igen, ensam efter höstlovet och väntar. Vi hade väl hoppats så mycket, att vi trodde på det, att bebis skulle komma innan eller under lovet. Det här är vår senaste bebis, 2 dagar kvar till beräknat.. ..inte ens en sammandragn...

När en (till mesta del) hemmamamma lämnat alla sina 3 barn på skolan för första gången! Äldsta på mellanstadiet och yngsta i förskoleklass. Det är stort!   När jag sitter här hemma och med stolthet och lite sorg lämnat vår yngsta, första dage...

En strålande idé för att visa att du tycker om någon   Barnen får utmaning att måla en sten och lägga den utanför dörren hos någon de tycker om.     Detta är materialet som behövs till veckans pyssel. Följ mig gärna på YouTube Äventyret...

Fördelen med att jobba hemifrån       Jag har inte haft så mycket tid här på sistone, har lagt mycket tid på familj, utflykter och hemmafix           Men idag bloggar jag på min arbetstid, med godkännande från chefen :) alla beh...

Vi här hemma kan skatta oss lyckliga i dessa tider,  att jag har inte har så gamla föräldrar,  att stor del av familjen/släkten bor nära och att alla var helt friska just till påsk!               Vi firar kärleken, friheten,  e...